måndag 27 september 2010

Sammanfattning del 2 av Kalla det vad fan du vill.

I andra delen av boken får vi bland annat reda på mer om Shervin och Moses. Vi läser också om Marcus föräldrar Pernilla och Bengt, Marcus farfar Bertil, Amirs kompis från Iran, Bijan, Shervins kompisar Cesar, Soroush och Mirza.

Bahar är nu 18 år och studerar på gymnasiet. Hon och Marcus är fortfarande tillsammans och Marcus mamma tjatar på Marcus om att bjuda hem Bahar. Marcus pratade inte mycket om Bahar hemma, och även om Markus och Bahar hade varit tillsammans sju månader visst hans föräldrar knappt något om Bahar. Till slut kommer Bahar hem till Marcus på middag och träffar hans föräldrar och farfar som var små rasist. Efter middagen var Bahar trött efter att ha svarat på så många frågor, hon var också arg på farfarn som hade ställd dumma frågor.

I boken beskrivs också hur den flummige jamajcanen Moses och Bahar blir bra kompisar. De började med att Moses kastade en tidning på Bahar, de träffades flera gånger och deras band stärktes allt eftersom tiden gick. Nu kunde Bahar berätta om allt för Moses, även om han kanske inte alltid lyssnade.

Bahars bror Shervin var nu tretton år gammal och har förändrats mycket. När han var yngre var han en oskyldig och duktig kille som bara gillade läget. Men nu har han vuxit upp i tonåren och letar efter sitt jag. Han skiter mer i skolan och familjen. Hans två bästa kompisar heter Cezar och Sorousch, som han umgås mycket med. Mirza är yngre än de tre vännerna men har redan flera brott på listan. Han försöker komma in i gänget men lyckas inte så bra.

Phantea är trött på att jobba på dagis och har precis tagit examen på SFI (Svenska för invandrare). Hon vill utnyttja sin 15 år lång fysik-utbildning i Iran här i Sverige, så hon försöker söka ett jobb inom ämnet. Men hon får som svar att söka en intensiv kurs för tvåspråkig barnsköterska istället eftersom hennes svenska fortfarande inte var på topp och för att hennes utbildning inte riktigt gällde i Sverige.

Bijan möter vi också. Han är en vän till Amir från Iran men har också utvandrat till Sverige. Han skriver ett brev till Amir för att förklara sin familjesituation och att Sverige inte var ett sådant paradis han från början trott. Men istället för att skicka brevet rev han sönder det och ringde Amir istället.

 - Hur kommer det sig att Bahar och Moses blir så bra kompisar trotts deras första  "otrevliga" träff?

 - Tycker du att det borde vara okej (i detta fallet Phantea) att folk med hög utbildning från andra länder får ett jobb inom detta ämnet i Sverige?

fredag 24 september 2010

Bildanalys Kuala Lumpur Tower

Foto: Sergi Reboredo

På bilden är det en liten kille, möjligtvis fyra år gammal.  Han är mörk i hyn, har svart hår och bär en grön tröja med Malaysias höga byggnaderna Petronas Twintowers och Kuala Lumpur Tower på. Till höger om byggnaderna står det också Malaysia och i mark höjd med byggnaderna ser det ut som flera små hus. Bakom pojken kan man ana en vägg eller dörr av enkla, bruna och smutsiga brädor.

Pojken ser ledsen, dyster och oskyldig ut. Bilden är tagen snett uppifrån så att man ser ner på pojken vilket gör att han verkar liten och ynklig. Bilden är medvetet beskuren så att man bara ser pojken och det är också väldigt mycket fokus på hans stora ögon som ser vädjade ut. Det ser också ut som om han saknar något eller någon, kanske mat, sin mamma eller pappa? Omgivningen är svår att se eftersom att bilden är beskuren, men jag gissar att bilden är tagen i öppningen av ett litet hus eller skjul i någon liten och fattig by i Malaysia. 

Bilden förmedlar många och starka känslor och en uppmaning till betraktaren att på något sätt hjälpa och stötta detta och flera andra barn som har det svårt och kanske inte får maten de behöver. Bilden skulle egentligen kunna vara tagen från en hjälporganisations sida där man t.ex vill att folk ska skänka pengar till fattiga och oskyldiga barn som som finns världen över.

tisdag 21 september 2010

Sammanfattning del 1 av Kalla det vad fan du vill.

Boken handlar om familjen Irandoust som flyttar till Sverige om förhoppningar till ett bättre liv. Dottern i familjen heter Bahar och var 6år gammal när dem flyttade till Sverige men har nu fyllt 16 år. Sonen heter Shervin och är nu 9 år gammal. Pappan heter Amir och mamman Phantea.

Amir jobbar i en filmbutik. Han är en riktigt stolt Iranier och gillar t.ex iransk poesi. Phantea jobbar på ett dagis men är i Iran tidigare utbildad fysiker. Phantea är väldigt nyfiken på den svenska kulturen och vill lära sig mer om den och det svenska språket. Hon frågar mycket men får dålig respons, så hon tvingar sina barn att lära henne
en del svenska. Båda föräldrarna har mycket svårt med det svenska språket. Detta märker man under Bahars utvecklingssamtal som man får följa. Båda föräldrarna hade tränat in meningar innan samtalet, men när de fick svar av läraren förstod de inte mycket och kunde inte svara tillbaka.

Bahar har en kille som heter Markus, de har nu varit tillsammans i fem månader och Markus har blivit bjuden hem till familjen Irandoust för första gången. Han har hört av sina kompisar att Iranska föräldrar är mycket bestämda och hårda när de gäller ens dotter med en kille. Markus blev jättenervös men ville imponera på föräldrarna, så han lånade böcker om Irans kultur och poesi och läste på innan besöket. Väl där var endast pappan Amir hemma medan resten av familjen var på sjukhuset. Amir imponerades av allt Markus kunde om kulturen och poesin. Senare när Bahar kommer hem och får reda på att Markus läst på blir hon förbannad!


Frågor:
1. Hur kommer det sig att Phantea jobbar som dagisfröken när hon har en bra fysik utbildning?


2. Phantea är väldigt intresserad av svensk kultur, trotts att de har bott i Sverige i 10år kan hon inte så mycket, varför?